Det avser arbete där arbetstagaren klättrar på höjd med betydande fallrisk, exempelvis i master, torn, vindkraftverk, byggnadsstommar eller liknande konstruktioner. Det centrala är risken för allvarlig skada vid plötslig funktionsnedsättning under exponering.

Risken gäller plötslig funktionsnedsättning under exponering. Vid vertikal klättring kan medvetandeförlust, arytmi, hypoglykemi eller balansbortfall omedelbart leda till fall med dödlig utgång.

Kliniskt fokus:

• Epilepsi
• Arytmier / synkope
• Instabil diabetes
• Uttalad ortostatism
• Påverkad balans
• Suicidalitet

Inte primärt:

• Allmän konditionsnivå (om ej medicinsk risk)
• Muskelstyrka i sig

Lång räddningstid förändrar inte sannolikheten för att en medicinsk händelse ska inträffa, men den påverkar konsekvensen om den inträffar.

Om en arbetstagare drabbas av exempelvis medvetslöshet, arytmi eller hypoglykemi på hög höjd, innebär en fördröjd räddning att:

• hypoxi kan bli mer uttalad och långvarig
• suspension trauma kan utvecklas
• defibrillering eller annan akut behandling fördröjs
• sekundära komplikationer hinner uppstå

Den potentiella skadan blir därmed mer allvarlig.

I risktermer innebär detta att den totala risken ökar eftersom konsekvensledet förstärks. När konsekvensen är mycket allvarlig blir det proportionerligt att acceptera en lägre medicinsk osäkerhet i bedömningen. Det betyder att tillstånd som i en miljö med kort räddningstid skulle kunna accepteras, kan kräva fördjupad utredning, villkor eller i vissa fall leda till att intyg inte utfärdas när räddningstiden är lång.

Det är alltså inte räddningstiden i sig som styr beslutet, utan hur den påverkar den möjliga skadans allvar och därmed den samlade risknivån.

Nej. Fetma eller högt BMI är inte i sig en kontraindikation och utgör inte ett självständigt medicinskt hinder för tjänstbarhetsintyg.

Fetma kan dock vara en riskmarkör för tillstånd som kan vara relevanta, exempelvis:

• Obstruktiv sömnapné
• Arytmier
• Ischemisk hjärtsjukdom
• Metabolt tillstånd med risk för plötslig medvetande- eller kognitiv påverkan.

Om sådana tillstånd föreligger och medför risk för plötslig funktionsnedsättning kan de påverka bedömningen. Om de inte föreligger saknar vikten i sig betydelse i den medicinska riskvärderingen.

Det kan finnas tekniska eller ergonomiska aspekter kopplade till extrem kroppsvikt (t.ex. selebelastning eller räddningsförmåga), men detta är i första hand en arbetsmiljö- och utrustningsfråga, inte en medicinsk kontraindikation.

Endast om nedsättningen innebär medicinsk risk för kollaps eller arytmi.

Vid arbete på höjd är risken normalt knuten till arbetstagarens egen säkerhet. När arbetet dessutom sker ovanför andra personer eller i miljöer där tappad kontroll kan påverka omgivningen, utvidgas riskperspektivet.

En plötslig medicinsk funktionsnedsättning — exempelvis synkope, arytmi, hypoglykemi eller akut konfusion — kan då leda till:

• Fallande verktyg eller material
• Okontrollerad rörelse av utrustning
• Tappad förankring eller säkring
• Sekundär olycka som drabbar kollegor eller allmänhet

Det innebär att konsekvensen inte enbart rör individen utan även tredje man.

När konsekvensledet utvidgas till att omfatta andra personer ökar den totala risknivån. Det blir då proportionerligt att väga in även denna aspekt i den medicinska bedömningen, eftersom skyddsintresset inte längre är begränsat till individen själv utan omfattar arbetsmiljön i stort.

Det är alltså inte diagnosen i sig som är avgörande, utan om en möjlig plötslig funktionsnedsättning kan få konsekvenser utanför den enskilde arbetstagaren.

Läkaren ansvarar dock inte för skyddet av tredje man, utan endast för att bedöma medicinsk risk för plötslig funktionsnedsättning. Om konsekvensen av en sådan händelse är särskilt allvarlig kan det motivera en mer restriktiv medicinsk bedömning, utan att läkaren övertar arbetsgivarens ansvar.

Kort svar:
Oftast nej.

Välbehandlad eller måttlig hypertoni utan organskada eller symtom innebär i regel inte risk för plötslig funktionsnedsättning och är därför normalt förenlig med arbete med klättring >13 m.

Det som kan vara relevant är:

• Uttalad, okontrollerad hypertoni
• Pågående utredning för sekundär hypertoni
• Hypertoni med tecken på kardiovaskulär komplikation
• Blodtrycksbehandling som ger ortostatisk hypotension

Det är alltså inte blodtrycksnivån i sig som är avgörande, utan om tillståndet medför risk för:

• Synkope
• Arytmi
• Akut cerebrovaskulär händelse
• Påtaglig ortostatism

En stabil hypertonipatient utan symtom och utan komplikationer utgör normalt ingen medicinsk kontraindikation.

Princip:
Kronisk risk är inte samma sak som akut funktionsrisk.