Dessvärre finns inget enkelt svar på det. Det är en bedömningsfråga som måste göras från fall till fall. En utmaning är att de metoder som finns som stöd för att bedöma risk kan värdera risk på olika sätt. Det finns idag heller inget lagstadgat gränsvärde (kraft, rörelsehastighet), som det finns vid t.ex. vibrationsexponering. Det finns många olika riskbedömningsmetoder/exponeringsmetoder att använda, både tekniska mätmetoder och observationsmetoder för att bedöma belastningsdosen för det handintensiva arbetet. Metoderna har olika sätt att relatera exponeringen till risknivåer.

Använder man HAL-metoden (Hand Activity Level) finns ett insatsvärde (Action limit value) som indikerar när åtgärder bör vidtas. Kan man inte sänka exponeringen under denna nivå så är det motiverat att erbjuda medicinska kontroller för att få mer information om risken. HAL-metoden är dock giltig endast då samma typ av handbelastande arbete pågår > 4 timmar under en arbetsdag. (Mer info om HAL: Hand Activity Level (HAL) | ammuppsala.se).

Använder man metoden DUET (Distal Upper Extremity Tool), bedöms alla handbelastande arbetsuppgifter som förekommer under en arbetsdag. Med DUET beräknas varje arbetsmoments bidrag till den totala dagliga exponeringen. Detta ger ett bra underlag för att prioritera åtgärder mot de moment som bidrar mest till den riskfyllda exponeringen. DUET ger en uppskattad daglig exponering som omsätts till risk, uttryckt i procentuell sannolikhet för belastningsbesvär. En viss förekomst av besvär kan man förvänta sig även bland personer som inte är exponerade. De som skapat metoden har bedömt att vid 25% sannolikhet för besvär är arbetet säkert. Men om den uppskattade sannolikheten
för besvär är omkring 37% eller mer bör man överväga åtgärder. En sannolikhet över 50% anses vara en hög risk. En fingervisning kan därför vara att om sannolikheten för besvär är omkring 37% eller mer, och man inte kan sänka
exponeringen så är det motiverat med medicinska kontroller. (Mer info om DUET: Distal Upper Extremity Tool (DUET) | ammuppsala.se).

Med detta sagt, är det alltså viktigt att man i en riskbedömning inte stirrar sig blind på ett enskilt värde från en metod. Det är viktigt att också väga in information om hur arbetstagarna upplever arbetet, om det finns erfarenheter av att arbetsmomentet kan leda till skador och om det finns andra faktorer som påverkar risken för skador i nacke och övre extremitet, t.ex. handhållna vibrerande verktyg, stress, belysning eller slag med handen. Om man efter genomförd riskbedömning är osäker på om det finns en risk för belastningsskador av det handintensiva arbetet (t.ex. om en HAL bedömning visar gult), så kan man alltid rekommendera att ändå göra en medicinsk kontroll. Visar den att inga
eller få arbetstagare har besvär som kan relateras till det handintensiva arbetet så läggs den informationen in i
den totala riskbedömningen. Om inga förändringar av exponeringen sker kanske man inte behöver upprepa den medicinska kontrollen igen om tre år. Glöm inte att medicinska kontroller verkligen är det sista åtgärden när ett arbete bedöms utgöra risk för ohälsa. I första hand ska exponeringen minskas för att på så sätt skydda arbetstagarna. En medicinsk kontroll förbättrar inte arbetsmiljön utan är endast en kontrollåtgärd när skadlig belastningsdos inte kan undvikas.

Källa: Arbete – Miljö – Medicin – Ett nyhetsblad från Arbets- och miljömedicin, Uppsala. Nr 1, 2021 (Faktagranskat 2025-02-02)

Riskbedömningen sker för arbetsmomentet. Skulle den visa att belastningsdosen utgör en risk för ohälsa vid ett arbete som förekommer relativt sällan, så bör det vara relativt enkelt att sänka belastningsdosen genom att organisera om arbetet, t.ex. genom att momentet utförs kortare tid under fler dagar. Om arbetstagarna får besvär som de relaterar till det aktuella arbetsmomentet (trots att momentet sällan förekommer och trots vidtagna åtgärder) så utgör det en risk för ohälsa. Då anser vi att det är motiverat att erbjuda medicinska kontroller.

Källa: Arbete – Miljö – Medicin – Ett nyhetsblad från Arbets- och miljömedicin, Uppsala. Nr 1, 2021 (Faktagranskat 2025-02-02)

Är risken för ohälsa hög vid lägre exponeringstid och åtgärder för att få ner belastningsdosen inte kan ske, så
är det motiverat att anordna medicinsk kontroll för dessa arbetstagare. Gränsen på 4 timmar beskrivs i de
allmänna råden till 4 § (AFS 2012:2). Allmänna råd är dock inte bindande, utan utgör ett stöd för hur man kan tänka i
arbetet med att undersöka arbetsförhållandena och bedöma risk för ohälsa och skador. Man kan alltså behöva
undersöka, bedöma och åtgärda risker där handintensivt arbete förekommer, även om det inte uppgår till 4 timmar under arbetsdagen. Är man osäker om vad som gäller enligt lagstiftningen så kan man vända sig
till Arbetsmiljöverket med sin specifika frågeställning för att få hjälp att tolka den i relation till regelverket.

Källa: Arbete – Miljö – Medicin – Ett nyhetsblad från Arbets- och miljömedicin, Uppsala. Nr 1, 2021 (Faktagranskat 2025-02-02)

Om risken kvarstår i arbetet, trots vidtagna åtgärder, ska du anordna medicinska kontroller för de arbetstagare som utför handintensivt arbete. Syftet med de medicinska kontrollerna är att tidigt upptäcka tecken på ohälsa och att ge underlag för åtgärder på arbetsplatsen.

Kravet på dig som arbetsgivare att anordna medicinska kontroller vid handintensivt arbete gäller inte om en fördjupad bedömning (det vill säga riskbedömning) visar att arbetet inte ger en ökad risk för belastningsbesvär i nacke, skuldra, arm eller hand.

Läs mer om vilka krav som ställs på dig som arbetsgivare när det gäller att anordna medicinska kontroller på arbetsmiljöverket.se

Nej, det finns inte något sådant krav. Det viktiga är att den kliniska undersökningen genomförs med relevanta tester av händer, armar, axlar, skuldror och nacke, där du undersöker förekomst av besvär eller funktionsnedsättningar i muskler, leder, nerver och ligament. Undersökningen ska kunna identifiera tecken på t.ex. karpaltunnelsyndrom, epikondylit (tennisarmbåge), rotatorcuffsyndrom (inflammation i senfästen i axeln) och muskelvärk i nack-/
skulderregionen. Den kliniska undersökningen föregås av en screening av besvär bland de arbetstagare som arbetar med det handintensiva arbetet som man i riskbedömningen bedömt vara hälsofarlig belastningsdos. Screeningen kan ske med t.ex. ett frågeformulär där man frågar om arbetstagaren har besvär som kan vara relaterade till handintensivt arbete. De som svarar att de inte har besvär behöver inte genomgå en klinisk undersökning.

Källa: Arbete – Miljö – Medicin – Ett nyhetsblad från Arbets- och miljömedicin, Uppsala. Nr 1, 2021 (Faktagranskat 2025-02-02)

Datorarbete är inte kraftkrävande och innebär inte heller snabba handledsrörelser så att de kommer i närheten av de belastningar som krävs för att uppfylla lagkraven för medicinska kontroller. Finner man ändå risk för besvär vid riskbedömningen av en datorarbetsplats finns det bra hjälpmedel och goda möjligheter att anpassa datorarbetet för att minska risken.

Källa: Arbete – Miljö – Medicin – Ett nyhetsblad från Arbets- och miljömedicin, Uppsala. Nr 1, 2021 (Faktagranskat 2025-02-02)

Börja med att identifiera vilka arbetsuppgifter som är kraftkrävande eller sker med snabba ihållande rörelser i handleden och riskbedöm dessa moment. Understiger dessa arbetsmoment en väsentlig del av arbetspasset
och arbetstagarna inte upplever några besvär är det inte lagkrav att anordna en medicinsk kontroll.
Bedöms dock belastningsdosen som hög så bör man sätta in åtgärder för att minska exponeringen för dessa moment. Går inte det, erbjud medicinska kontroller. Använder arbetstagaren vibrerande verktyg också? Ja, då ska
vibrationsnivån bedömas och överskrider den en daglig dos på 2,5 m/s2 A(8), eller bedöms vara riskfylld och inte går att åtgärda, då ska medicinsk kontroll för vibrerande verktyg erbjudas.

Källa: Arbete – Miljö – Medicin – Ett nyhetsblad från Arbets- och miljömedicin, Uppsala. Nr 1, 2021 (Faktagranskat 2025-02-02)