Exekutiv sammanfattning

Tennisarmbåge (vanligen kallad lateral epikondylit, men mer korrekt lateral epikondylalgi/lateral elbow tendinopathy) är ett vanligt smärttillstånd på utsidan av armbågen som typiskt utlöses av belastning med grepp och handledsextension. Tillståndet är i regel degenerativt (tendinopati) snarare än inflammatoriskt, där m. extensor carpi radialis brevis (ECRB) ofta är primärt engagerad. [1] 

Prevalensen i vuxen befolkning ligger typiskt omkring 1–3% och toppar i medelåldern; arbetsrelaterade riskfaktorer (kombination av repetitiva rörelser och kraftkrävande moment) samt rökning är konsekvent associerade med lateral epikondylit/-algi. [2–4] Diagnosen är huvudsakligen klinisk (lokal palpationsömhet över laterala epicondylen + smärta provocerad av resisted wrist extension och/eller grepp), medan bilddiagnostik främst bör reserveras för atypi, terapisvikt eller misstanke om differentialdiagnos (t.ex. radialtunnelsyndrom, intraartikulär patologi). [1,5,6] 

Evidensläget för behandling präglas av att många insatser ger små eller osäkra effekter och att tillståndet ofta förbättras spontant. Prognosen är generellt god men kan vara långdragen; i svenska källor beskrivs ofta att en stor andel blir bra inom ett år, men symtom kan kvarstå längre än så. [5–7] 
De mest bärande evidenspunkterna för kliniska beslut är:

NSAID
Topikala NSAID kan ge korttids-smärtlindring (upp till cirka 4 veckor) men evidenskvaliteten är låg och effekten är primärt symtomatisk. [7] 

Sjukgymnastik
Manuell terapi och/eller träningsprogram kan ge liten smärt- och funktionsförbättring på kort sikt, men effekterna är ofta små och inte säkert bestående; evidensen bedöms som låg säkerhet. [8] 

Kortikosteroidinjektioner
Kortikosteroidinjektioner ger ofta tydlig korttidseffekt, men samlad evidens visar försämrade utfall på medellång/lång sikt och hög recidivrisk; svenska SBU har tydligt lyft detta som långsiktigt skadligt. [9–11] 

PRP
PRP har i Cochrane-sammanställning ingen kliniskt viktig nytta jämfört med placebo och rekommenderas inte rutinmässigt; NICE anger dessutom att evidens för effektivitet är otillräcklig och att användning bör ske under särskilda arrangemang (governance/audit/forskning). [12,13] 

ESWT
ESWT (stötvågor) har inkonsekvent effekt och bör enligt NICE endast användas med särskilda arrangemang; Cochrane och svenska SBU:s upplysningstjänst beskriver liten eller ingen klinisk nytta jämfört med placebo/kontroll. [14–16] 

Kirurgi
Evidensen för att kirurgi är bättre än fortsatt konservativ handläggning är svag; Cochrane fann otillräckligt underlag och en placebo-kontrollerad RCT (sham-kirurgi) visade ingen skillnad. Nyare analysartiklar argumenterar för att “terapisvikt” i sig har låg prognostisk relevans och att man bör vara restriktiv med kirurgi utan robust evidens. [17–19] 

Antaganden i denna rapport: (i) där studier använder olika smärtskalor har effekter redovisats i originalformat; (ii) där SMD/MD inte är direkt jämförbara har detta markerats; (iii) diagnostisk “gold standard” för LET är ofta klinisk, vilket begränsar tillförlitligheten i sensitivitet/specificitet för kliniska tester. [21] 

Bakgrund och definition

Begreppet “tennisarmbåge” används kliniskt för smärta lateralt i armbågen med belastningsrelaterade smärtprovokationer. Trots termen lateral epikondylit (”‑it” som antyder inflammation) beskriver histologi i regel en tendinos/tendinopati med degenerativa förändringar i sen-/enteskomplexet, ofta vid ursprunget för ECRB. [1,6] 
Tillståndet kan uppstå både vid idrott och i vardags-/arbetsbelastning. En svensk klinisk sammanställning anger att tennis som orsak är relativt ovanlig och att en mindre andel av fallen kan kopplas till tennisspel. [6] 
Typiska kliniska kännetecken är lokal ömhet över laterala epicondylen och smärta vid aktiviteter som involverar grepp och handledsextension (t.ex. lyft med pronerad underarm). [5,6] 

Epidemiologi

I populationsstudier är prevalensen för säker lateral epikondylit rapporterad kring ~1–3%, med högst förekomst i medelåldern. [1,2] 
En stor populationsstudie (arbetsför befolkning) rapporterade en prevalens av “definitiv” lateral epikondylit på 1,3%, med topp i åldersgruppen 45–54 år, och stark association till rökning samt kombinerad mekanisk belastning (repetitivt + kraftkrävande). [2] 
Register-/databasanalyser från USA visar betydande vårdkonsumtion och kostnadsbörda; incidens och användning av kirurgi framstår som relativt låg på populationsnivå men kostnaderna kan vara betydande i absoluta tal. [3,19] 
Riskfaktorer i meta-analyser inkluderar (med varierande styrka och heterogenitet) manuellt/repetitivt arbete, rökning och metabola faktorer (t.ex. hyperkolesterolemi i vissa sammanställningar). [4] 
Svenskt prioriteringsstöd från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering anger en årlig incidens i storleksordningen 0,3–1,1% och att tennisarmbåge särskilt drabbar personer i åldrar där arbets- och belastningsfaktorer ofta är framträdande. [10] 

Patofysiologi

Den dominerande moderna modellen beskriver tennisarmbåge som en belastningsrelaterad tendinopati med mikroskador, degenerativa förändringar och störd kollagenorganisation snarare än en klassisk akut inflammation. Histologiskt beskrivs bland annat degenerativa förändringar och angiofibroblastiska inslag i ECRB-senans ursprung. [1] 
Överbelastning (repetitiva sträck-/vridrörelser och statiskt grepp) antas bidra till att senans tolerans överskrids, med mikrorupturer och gradvis vävnadsförsvagning. Underutnyttjande p.g.a. smärta kan dessutom bidra till avtagande belastningstolerans, vilket kan förlänga förloppet. [1,5,6] 
Moderna översikter framhåller också att klinisk bild och funktionsnedsättning kan påverkas av motorisk kontroll och smärtmodulering (dvs. att “vävnadsskada” inte ensamt förklarar symtombördan), vilket är relevant när man väljer rehabiliteringsstrategi och patientkommunikation. [1] 

Klinisk bild och diagnostik

Kliniskt dominerar belastningsrelaterad smärta lateralt i armbågen, ofta med svårighet att greppa, lyfta eller vrida (t.ex. mjölkpaket, kanna, skruvmejsel). Vid typisk tennisarmbåge saknas ofta uttalad vilovärk, men nattlig värk kan förekomma i svårare fall. [5,6] 

En praktiskt användbar klinisk definition (som också används i forskningssammanhang i Cochrane) är: smärta maximalt över laterala epicondylen, ökar vid palpation över laterala epicondylen och provoceras av resisted dorsalflexion (handledsextension) av handled och/eller långfinger. [17] 

När symtom är långdragna eller atypiska bör man aktivt överväga differentialdiagnoser, särskilt radialtunnelsyndrom/posterior interosseous nerve-problematik (ofta mer distalt belägen ömhet), cervikal radikulopati, radiokapitellär artros och intraartikulär patologi. Svenska kliniska källor rekommenderar omprövning av diagnos vid långdragna besvär trots behandling. [1,5,6] 

Rekommenderade undersökningar i klinisk rutin är i första hand riktad anamnes (belastningsmönster arbete/idrott, dominant arm, tidigare episoder, rökning, “red flags”) och status: palpation lateralt, provocerande tester och greppstyrka. [5,6] 

Bilddiagnostik behövs vanligtvis inte vid typisk klinik, men kan användas selektivt: slätröntgen vid misstanke om artros/annan skelettorsak; ultraljud eller MR vid oklar diagnos eller för strukturell kartläggning när differentialdiagnostik är nödvändig. [1,6,21–23] 

Neurofysiologi (EMG/ENeG) kan övervägas vid misstanke om nervinklämning men har ofta begränsat diagnostiskt värde och ersätter inte klinisk bedömning. [6] 

Behandling och evidens

Ett praktiskt ramverk är att starta med information, symtomlindring och gradvis belastningsstyrd rehabilitering, samt samtidigt korrigera belastningsfaktorer i arbete/idrott. Svenska källor betonar att ren vila/avlastning inte är en långsiktig lösning och att ergonomi samt gradvis användning är centralt. [5,6] 

För farmakologisk symtomlindring finns stöd för topikala NSAID på kort sikt, medan evidensen för perorala NSAID är mer osäker och biverkningsprofilen mindre gynnsam. [7] 

Rehabilitering med manuell terapi och/eller övningar kan ge en liten förbättring i smärta och funktion på kort sikt men effekterna är ofta små, och evidensen har låg säkerhet. [8] 

Kortikosteroidinjektioner är ett centralt exempel på tidsberoende effekt: stark korttidseffekt men sämre medellång/lång sikt. En stor systematisk översikt fann för lateral epikondylalgi en stor korttidseffekt på smärta (SMD 1,44) men att resultaten vänder till nackdel på 26 och 52 veckor. [9] 
I en välkänd RCT i JAMA var återhämtning på 1 år lägre och recidiv tydligt högre efter kortisoninjektion jämfört med placebo, och lokala biverkningar som depigmentering och subkutan atrofi förekom endast i steroidgruppen. [11] 
Svenskt prioriteringsstöd från SBU sammanfattar detta som: gynnsam effekt 0–12 veckor men skadlig >12 veckor, med tydlig patientinformationsplikt om riskerna vid eventuell användning. [10] 

PRP/autologt blod: Cochrane visar att dessa injektionsbehandlingar sannolikt inte ger kliniskt betydelsefull förbättring jämfört med placebo vid 3 månader och ingen kliniskt viktig nytta vid 6–12 månader; biverkningsrisk verkar inte ökad jämfört med placebo, men injektioner medför smärta och liten infektionsrisk. [12] 
NICE anger att evidens för effekt är otillräcklig och att proceduren endast bör användas under särskilda arrangemang (governance/consent/audit eller forskning). [13] 

ESWT: Cochrane finner överlag liten eller ingen nytta jämfört med placebo, trots att enstaka analyser/utfall i vissa studier pekat åt olika håll. [14] 
NICE bedömer att säkerhetsproblem inte dominerar men att evidensen för effekt är inkonsekvent och föreskriver därför särskilda arrangemang för användning. [15] 
SBU:s upplysningstjänst rapporterar i linje med detta att sammanställda översikter visar liten eller ingen positiv effekt på smärta och funktion vid tendinopati i armbågens muskelsenor jämfört med placebo/kontroll. [16] 

Kirurgi: Cochrane (2011) fann otillräcklig evidens för att stödja eller avråda från kirurgi, med små studier och heterogena jämförelser. [17] 
En placebo-kontrollerad, dubbelblind RCT (Nirschl-liknande ECRB-excision) visade ingen skillnad mellan kirurgi och sham vid 6 månader eller 2,5 år. [18] 
Nyare argumentation i Bone & Joint Journal betonar att prognosen kan vara benign och att symtomduration i sig har låg prognostisk relevans, vilket underminerar tanken “misslyckad konservativ behandling = operationsindikation” i avsaknad av stark evidens. [19] 
Samtidigt finns omfattande observationsmaterial och metaanalyser av kirurgiska tekniker som rapporterar höga “success rates”, där artroskopi ofta rapporteras högre än öppen kirurgi, men denna typ av syntes saknar ofta icke-operativ kontroll och är därför känslig för naturlig förbättring och placeboeffekter. [20] 

Prognos och rekommendationer för klinisk praxis

Tennisarmbåge har generellt god prognos, men förloppet kan vara långdraget. Svenska myndighetskällor beskriver ofta tillståndet som godartat med spontan förbättring, men också att besvär kan kvarstå över ett år. [5] 
SBU:s sammanställningar återger att en stor andel blir besvärsfria inom ett år, vilket också överensstämmer med större kliniska sammanfattningar. [1,27]  Samtidigt betonar nyare analys att förbättring kan ske stegvis med en ungefärlig “halveringstid” i symtombörda och att duration i sig har låg prognostisk betydelse, vilket är centralt i patientkommunikation och beslut om invasiva åtgärder. [19] 

I primär bedömning bör fokus vara att (i) bekräfta typisk klinik, (ii) identifiera belastningsdrivare och (iii) etablera realistiska förväntningar om tidsförlopp. Den svenska Socialstyrelsen betonar att rörelse är ofarligt och att ergonomisk bedömning samt arbetsanpassning ofta är mer värdefullt än total vila; partiell sjukskrivning kan övervägas vid tung/repetitiv belastning men de flesta behöver inte sjukskrivning. [5] Vägledning om sjukskrivning vid olika situationer

Vid epikondylalgi är de flesta individer inte i behov av sjukskrivning men vid arbetsuppgifter som utförs på hög höjd (till exempel på stege eller tak) eller vid andra arbetsuppgifter där säkerhetskraven är höga och där god greppstyrka är av vikt, kan behov av sjukskrivning behöva övervägas. Vid epikondylalgi och arbetsuppgifter med tyngre eller ensidig repetitiv belastning av underarmsmuskulaturen kan behov av sjukskrivning finnas i upp till 4 veckor, partiellt eller på heltid. [5] 

Stegvis behandlingsstrategi med hög “nytta/risk”-kvot är:

1. Basåtgärder: information, avdramatisering, belastningsjustering, ergonomi och gradvis återgång i aktiviteter. [5,6,19] 
2. Symtomlindring vid behov: topikal NSAID kortvarigt; överväg peroral NSAID restriktivt efter riskprofil. [7] 
3. Rehabilitering: fysioterapi med övningar/manuell terapi kan prövas, men kommunicera att effekterna ofta är små och att målet är successiv funktionsåtergång. [8] 
4. Undvik rutinmässiga invasiva åtgärder med svag/negativ långtidsprofil: särskilt kortisoninjektioner (korttid bra men långtid sämre) och PRP/autologt blod (ingen tydlig nytta vs placebo). [9–12] 
5. ESWT och liknande: om övervägt, bör ske selektivt och i linje med NICE:s krav på särskilda arrangemang och med tydlig information om osäker effekt. [15,16] 
6. Remiss/vidare utredning: vid atypi, uteblivet terapisvar där differentialdiagnostik är rimlig, eller vid långdragna besvär där radialisnerv-/radialtunnelproblematik eller intraartikulär genes misstänks. [1,5,6] 
7. Kirurgi: bör vara ett undantag. Om diskuterad ska patienten informeras att evidensen för överlägsenhet mot fortsatt icke-operativ handläggning är svag och att sham-kontrollerad kirurgistudie visat ingen skillnad. [17–19] 

Referenser

[1] Vaquero-Picado A, Barco R, Antuña SA. Lateral epicondylitis of the elbow. EFORT Open Rev. 2016;1(11):391–397. doi:10.1302/2058-5241.1.000049. PMID:28461918.
[2] Shiri R, Viikari-Juntura E, Varonen H, Heliövaara M. Prevalence and determinants of lateral and medial epicondylitis: a population study. Am J Epidemiol. 2006;164(11):1065–1074. doi:10.1093/aje/kwj325. PMID:16968862.
[3] Degen RM, Conti MS, Camp CL, Altchek DW, Dines JS, Werner BC. Epidemiology and disease burden of lateral epicondylitis in the USA: analysis of 85,318 patients. HSS J. 2018;14(1):9–14. doi:10.1007/s11420-017-9559-3. PMID:29398988.
[4] Chen Q, et al. A meta-analysis of the risk factors for lateral epicondylitis. 2024. PMID:37580201.
[5] Socialstyrelsen. Epikondylalgi (epikondylit) – försäkringsmedicinskt beslutsstöd. Uppdaterad 2023-09-25.
[6] Internetmedicin. Epikondylit – lateral. Reviderad 2026-02-17.
[7] Pattanittum P, Turner T, Green S, Buchbinder R. Non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) for treating lateral elbow pain in adults. Cochrane Database Syst Rev. 2022;3:CD003686. doi:10.1002/14651858.CD003686.pub2.
[8] Wallis JA, Bourne AM, Jessup RL, Johnston RV, Frydman A, Cyril S, Buchbinder R. Manual therapy and exercise for lateral elbow pain. Cochrane Database Syst Rev. 2024;5:CD013042. doi:10.1002/14651858.CD013042.pub2.
[9] Coombes BK, Bisset L, Vicenzino B. Efficacy and safety of corticosteroid injections and other injections for management of tendinopathy: a systematic review of randomised controlled trials. Lancet. 2010;376(9754):1751–1767. doi:10.1016/S0140-6736(10)61160-9. PMID:20970844.
[10] SBU. Kortikosteroidinjektioner vid tennisarmbåge (lateral epikondylalgi) är skadliga på lång sikt. Prioriteringsstöd. 2014-10-15.
[11] Coombes BK, Bisset L, Brooks P, Khan A, Vicenzino B. Effect of corticosteroid injection, physiotherapy, or both on clinical outcomes in patients with unilateral lateral epicondylalgia: a randomized controlled trial. JAMA. 2013;309(5):461–469. doi:10.1001/jama.2013.129. PMID:23385272.
[12] Karjalainen T, et al. Autologous blood and platelet-rich plasma injection therapy for lateral elbow pain. Cochrane Database Syst Rev. 2021. doi:10.1002/14651858.CD010951.pub2. PMID:34590307.
[13] National Institute for Health and Care Excellence. Autologous blood injection for tendinopathy. HealthTech guidance HTG299. 2013.
[14] Buchbinder R, Green S, Youd JM, Assendelft WJJ, Barnsley L, Smidt N. Shock wave therapy for lateral elbow pain. Cochrane Database Syst Rev. 2005;4:CD003524. doi:10.1002/14651858.CD003524.pub2.
[15] National Institute for Health and Care Excellence. Extracorporeal shockwave therapy for refractory tennis elbow. HealthTech guidance HTG201. 2009.
[16] SBU. Effekter av stötvågsbehandling vid tendinopati i armbåge, axel och knä. Upplysningstjänsten. 2021-10-31.
[17] Buchbinder R, Johnston RV, Barnsley L, Assendelft WJJ, Bell SN, Smidt N. Surgery for lateral elbow pain. Cochrane Database Syst Rev. 2011;(3):CD003525. doi:10.1002/14651858.CD003525.pub2. PMID:21412883.
[18] Kroslak M, Murrell GAC. Surgical Treatment of Lateral Epicondylitis: A Prospective, Randomized, Double-Blinded, Placebo-Controlled Clinical Trial. Am J Sports Med. 2018;46(5):1106–1113. doi:10.1177/0363546517753385. PMID:29498885.
[19] Karjalainen T, Buchbinder R. Is it time to reconsider the indications for surgery in patients with tennis elbow? Bone Joint J. 2023;105-B(2):109–111. PMID:36722063.
[20] Kholinne E, et al. Comparison of Clinical Outcomes After Different Surgical Approaches for Lateral Epicondylitis: A Systematic Review and Meta-analysis. 2024.
[21] Karanasios S, Korakakis V, Moutzouri M, et al. Diagnostic accuracy of examination tests for lateral elbow tendinopathy (LET): a systematic review. J Hand Ther. 2022;35(4):541–551. doi:10.1016/j.jht.2021.02.002. PMID:33814224.
[22] The diagnostic validity of musculoskeletal ultrasound in lateral epicondylalgia: a systematic review. 2014.
[23] Latham SK, et al. The diagnostic test accuracy of ultrasound for the detection of lateral epicondylitis: a systematic review and meta-analysis. 2014. PMID:24709302.
[24] Greene C, et al. A New Test for the Advanced Diagnosis of Lateral Elbow Tendinopathy. 2022.
[25] Shahabi S, Bagheri Lankarani K, Heydari ST, et al. The effects of counterforce brace on pain in subjects with lateral elbow tendinopathy: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. Prosthet Orthot Int. 2020;44(5):341–354. doi:10.1177/0309364620930618. PMID:32635812.
[26] Struijs PAA, Smidt N, Arola H, et al. Orthotic devices for the treatment of tennis elbow. Cochrane Database Syst Rev. 2002;(1):CD001821. doi:10.1002/14651858.CD001821.
[27] SBU. Behandling med lågenergilaser vid tennisarmbåge. Upplysningstjänsten. 2023.