Diskogen smärta:

• Smärta vid flexion
• Djup, central smärta
• Ev. radikulära inslag

Facettledssmärta:

• Ingen neurologi
• Smärta vid extension/rotation
• Lokal paravertebral ömhet

• Triggerpunkter
• Reproducerbar smärta vid palpation
• Diffus utbredning
• Ingen neurologisk påverkan
• Ofta koppling till belastning/stress

Normal neurologi i kombination med uttalad smärta talar emot en kliniskt betydelsefull nervrotskompression, eftersom sådan påverkan i regel ger objektiva fynd i form av sensibilitetsnedsättning, reflexpåverkan eller muskelsvaghet i ett dermatom- eller myotommönster. I dessa fall bör man i stället i första hand överväga nociceptiva smärtgeneratorer i halsryggen. Vanliga orsaker är myofasciell smärta, där triggerpunkter och muskulär överbelastning ger diffus och ibland intensiv smärta, facettledssmärta som ofta är rörelseberoende och provoceras vid extension och rotation, samt diskogen smärta utan egentlig rotpåverkan, där degenerativa förändringar i disken kan ge betydande smärta utan neurologiska bortfall. Sammantaget innebär detta att den kliniska bilden bör tolkas med fokus på mekaniska och mjukdelsrelaterade orsaker snarare än neurogen kompression.

Kirurgi vid cervikal radikulopati blir aktuellt när det föreligger en tydlig klinisk indikation där konservativ behandling inte längre är tillräcklig eller där neurologisk påverkan riskerar att bli bestående. Särskilt angeläget är kirurgiskt ställningstagande vid progredierande neurologiska bortfall, såsom tilltagande muskelsvaghet eller reflexpåverkan, eftersom detta talar för en pågående nervrotskompression med risk för permanent skada. Även vid uttalad och ihållande smärta som inte svarar på adekvat konservativ behandling under rimlig tid, vanligtvis flera veckor till månader, kan kirurgi övervägas, särskilt om smärtan är funktionsinskränkande och påverkar patientens livskvalitet i betydande grad. Vidare är graden av funktionsnedsättning central i bedömningen, där svårigheter att klara arbete eller dagliga aktiviteter väger tungt. En förutsättning för kirurgi är att det finns en tydlig radiologisk korrelation, där MR visar en nervrotskompression som överensstämmer med patientens symtom och kliniska fynd. Sammantaget bygger beslutet på en helhetsbedömning där klinik och bilddiagnostik samstämmigt talar för att kirurgisk åtgärd kan förväntas ge symtomlindring och förbättrad funktion.